Logotyp för Rätt sjukskrivning
25 juni 2019

M51 Diskbråck (Andra sjukdomar i mellankotsskivorna)

Råd och åtgärder vid arbetslivsinriktad rehabilitering.

Råden inleds med ”tänk på att” och är avsedda att påminna läkaren om faktorer som är viktiga samt utgör ett stöd i samtalet med patienten.

Åtgärderna kan med fördel skrivas in i intyget som medskick till andra aktörer, till exempel rehabiliteringskoordinator eller arbetsgivare, så att åtgärderna kan komma igång så snart som möjligt.

Tänk på att

Uppmuntra till fortsatt arbete och lagom aktivitet då det i allmänhet inte är farligt att arbeta trots att det gör ont

Patienten bör så snart som möjligt försöka aktivera sig och i möjligaste mån leva som vanligt. Tänk därför på att uppmuntra till fortsatt arbete och lagom belastning.

Det är viktigt att informera om att det i allmänhet inte är farligt att arbeta trots att det gör ont. Även patienter med tunga arbeten kan ibland klara lättare uppgifter trots sina besvär.

Källor: [1, 2, 3, ]

Utreda hur besvären begränsar patientens förmåga att arbeta och vad patienten kan utföra trots sina besvär

Det är viktigt att utreda på vilka sätt eventuell rörelseinskränkning och smärta begränsar patientens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter liksom hur dessa kan förändras.

I ett tidigt skede bör arbetstagaren i dialog med arbetsgivaren diskutera ergonomiska och /eller organisatoriska lösningar för att kunna arbeta trots eventuella begränsningar.

Risken att utveckla långvariga besvär är ofta förknippade med psykosociala och arbetsrelaterade problem. Det är därför viktigt att också gå igenom patientens övriga arbetsplatsförhållanden och psykosociala situation.

Källor: [3, 4, 2]

Informera patienten om att det i de flesta fall är god prognos och att flertalet diskbråck läker utan behov av kirurgisk behandling

De flesta brukar känna sig bättre efter ett par veckor, och efter två till tre månader är de flesta besvärsfria. Själva diskbråcket, eller utbuktningen kan finnas kvar trots att symtomen har försvunnit.

En mindre grupp patienter kan ha nedsatt funktion betydligt längre. Endast ett fåtal av patienterna behöver kirurgisk behandling.

Källor: [2, 1, 3]

Heltidssjukskrivning ökar risken för långtidssjukskrivning

Försök att undvika sjukskrivning. Om det inte går att undvika sjukskrivning, välj om möjligt deltidssjukskrivning. Deltidssjukskrivning gör att medarbetaren bibehåller kontakt med kollegor och chef, behåller sin yrkesidentitet och motverkar känsla av utanförskap.

Rekommendera patienten att vara så aktiv som möjligt, vilket inkluderar återgång i arbetet trots kvarvarande besvär.

Källor: [5, 2]

Konservativ behandling genomförs alltid initialt (om inte cauda-equina-syndrom föreligger)

Konservativ behandling innebär fysioterapi med funktions-och stabilitetsträning samt vid behov smärtlindrande behandling, tex traktion, TENS, akupunktur, och farmakologisk behandling.

Källor: [2, 1]

Åtgärder

Ergonomisk arbetsplatsbedömning, via arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Den ergonomiska arbetsplatsbedömningen innebär att arbetsplatsens utformning, arbetsuppgifter, miljö och krav bedöms i relation till arbetsförmågan.

Det är arbetsgivarens ansvar att i samverkan med företagshälsovård koppla in rätt kompetens, exempelvis ergonom eller arbetsterapeut, som gör bedömningen och föreslår lämpliga åtgärder.

Det kan handla om att förändra arbetsteknik, arbetsställningar och bevilja eventuella hjälpmedel såsom höj- och sänkbart bord eller en individuellt anpassad kontorsstol.

Genom ergonomiska förbättringsåtgärder kan arbetsuppgifterna – särskilt de som innebär extra tungt arbete – bättre anpassas till individens särskilda förutsättningar. Det är också viktigt att arbetstagaren ges möjlighet att diskutera ergonomiska lösningar för de delar av arbetet som personen upplever är associerade med besvären.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård.

Källor: [6, 7, 8, 4]

Arbetsanpassning, via arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Arbetsgivaren ska utreda vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren kan utföra trots sin nedsatta arbetsförmåga samt vad arbetsgivaren kan göra – inom ramen för vad verksamheten tillåter – för att underlätta rehabilitering och återgång i arbete.

Arbetsanpassning innebär att arbetsförhållandena anpassas till individens särskilda förutsättningar, inom ramen för individens anställning.

Förutom översyn av den fysiska arbetsmiljön genom ergonomisk arbetsplatsbedömning kan förändringar också behöva göras i arbetsorganisationen, det kan handla om arbetsfördelning, arbetsuppgifter, arbetstider, arbetsmetoder samt psykologiska och sociala förhållanden på arbetsplatsen.

Om arbetsanpassning rekommenderas är det viktigt att arbetsgivaren tydligt informeras om vilka funktionsnedsättningar som påverkar arbetsförmågan.

Om det inte går att anpassa arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt eller att arbetstagaren trots anpassningar inte klarar att utföra sitt arbete bör byte av arbete eller arbetsplats övervägas. Byte av yrke och/eller arbetsgivare hanteras i överenstämmelse med arbetsrättslig reglering.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård.

Källor: [6, 2]

Individuellt träningsprogram, rådgivning och vid behov smärtlindring, via fysioterapeut, naprapat eller kiropraktor

Kontakt med fysioterapeut, för behandling och ett individuellt program med rörlighets- och funktionsträning (inklusive träning av bålmuskulaturen), förebygger rörelserädsla och hjälper patienten att vara så normalt fysiskt aktiv som möjligt.

Vid behov får patienten också smärtlindrande behandling t.ex. traktion, TENS och akupunktur, Patienten kan också få råd om vilken annan fysisk aktivitet som kan vara lämplig, tex via FaR.

Utförs med hjälp av: Fysioterapeut, naprapat eller kiropraktor.

Källor: [3, 1, 2]

FaR, Fysisk aktivitet på recept, via FaR-förskrivare, (all legitimerad HoS-personal)

FaR kan ordineras till patienter i både öppen-och slutenvård, som bedöms klara av att utföra aktiviteten utanför sjukvårdens regi.

Patienten får, genom FaR hjälp av en handledare att prova sig fram till vilka fysiska aktiviteter som passar (konditions- eller styrketräning) och sedan ett individuellt träningsprogram.

FaR kan bestå av träning med fokus på rörlighet och styrka, exempelvis konditions- eller styrketräning alternativt funktionell träning (2–3 gånger per vecka). Det kan innebära hemövningar, promenader och träning på gym. Andra lämpliga aktiviteter kan vara vattengymnastik och cykling.

Utförs med hjälp av: FaR-förskrivare, FaR-ledare.

Källor: [9, 10]

Specialistbedömning, via specialistmottagning

Om patienten har svår smärta, cauda-equina-syndrom eller om tillståndet ej har förbättrats av insatta åtgärder bör patienten remitteras till specialist för bedömning och ställningstagande till eventuell kirurgi.

Källor: [1, 3]

Rehabkoordinering och plan för återgång i arbete, via rehabiliteringskoordinator eller vårdsamordnare

Rehabkoordinator bör kontaktas i ett tidigt skede vid risk för långvarig sjukskrivning.

Rehabkoordinatorn utreder arbets- och livssituation och stöttar patienten utifrån önskemål och förutsättningar, samordnar insatser och samverkar inom vårdenheten och övriga verksamheter i hälso- och sjukvården samt koordinerar vid behov samverkan med arbetsgivaren, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten.

Syftet med samordningen är en tydlig sjukskrivnings-och rehabiliteringsplan för återgång i arbete. Planen inkluderar planerade åtgärder, uppföljning, tidsplan, vem som ansvarar för vad och hur återgång i arbete skall ske.

Utförs med hjälp av: Rehabkoordinator eller vårdsamordnare.

Källor: [11]

Källor

Statistik

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!