25 juni 2019

I63 Cerebral infarkt

Råd och åtgärder vid arbetslivsinriktad rehabilitering.

Råden inleds med ”tänk på att” och är avsedda att påminna läkaren om faktorer som är viktiga samt utgör ett stöd i samtalet med patienten.

Åtgärderna kan med fördel skrivas in i intyget som medskick till andra aktörer, till exempel rehabiliteringskoordinator eller arbetsgivare, så att åtgärderna kan komma igång så snart som möjligt.

Tänk på att

Uppmärksamma komplikationer, exempelvis depression, kognitiva funktionsnedsättningar och trötthet

Det är inte ovanligt att patienter som drabbats av stroke under den första tiden i hög grad upplever ångest, nedstämdhet, trötthet och kognitiva nedsättningar. Även olika smärttillstånd och spasticitet är vanligt.

Mild och egentlig depression är vanligt förekommande efter stroke. Störst risk att utveckla en egentlig depression efter stroke förefaller vara de första månaderna.

Det är viktigt att alla patienter får hjälp i sin normala krisbearbetningsprocess för att minska riskerna för utveckling av depression. Det finns även ett signifikant samband mellan graden av depressivitet och försämrad logisk förmåga.

Kognitiva funktionsnedsättningar såsom uppmärksamhet och koncentration, minne, språklig förmåga, abstrakt tänkande, räkneförmåga och orientering, bör uppmärksammas.

Källor: [1, 2]

Även efter en lindrig stroke kan det finnas kvar osynliga funktionsnedsättningar

Efter en lindrig stroke, när förlamningen och talsvårigheter går tillbaka betraktas man av omgivningen som återställd. Det är dock inte ovanligt att patienten har kvarstående nedsättningar såsom plötslig trötthet orsakad av hjärntrötthet, behov av längre tid för återhämtning och ökad känslosamhet.

Källor: [3]

Diskutera hur patienten kan återfå och upprätthålla struktur och livsbalans genom t.ex. fysisk aktivitet och social samvaro

Både sociala, psykologiska, fysiska och medicinska aspekter bör kartläggas för att försöka få en helhetsbild av patientens behov av stöd. Livssituation, ålder, tid efter insjuknandet etc. avgör vilka faktorer som undersöks. Fokus bör ligga på patientens upplevda konsekvenser av sjukdomen, fysiskt och psykosocialt.

Efter en stroke påverkas ofta de emotionella funktionerna vilket kan innebära att relationen till andra kan förändras.

Fysisk aktivitet kan vara ett sätt att skapa struktur och även social interaktion. Fysisk aktivitet är förutom själva träningen ett bra och naturligt sätt att träna på social kontakt och mellanmänskliga interaktioner, dvs. samverkan, samspel och ömsesidig påverkan mellan olika personer.

Källor: [4, 2]

Återgång till arbete efter stroke är en viktig faktor för livskvaliteten

Överväg därför arbetsåtergång tidigt. När patienten har återhämtat sig tillräckligt är det viktigt att uppmuntra till kontakt med arbetsgivare och arbetskamrater.

Det kan handla om regelbundna arbetsplatsbesök eller successiv återgång i arbete genom arbetsanpassning eller arbetsträning.

Källor: [2]

Bedömning av arbetsförmågan skall ske utifrån individens förutsättningar och sysselsättning

Arbetsförmågan efter stroke är ofta kopplad till möjligheten att anpassa arbetet, motivationen och uppfattningen om den egna förmågan.

Källor: [2, 5]

Beakta barns behov av information, råd och stöd, enligt barnperspektivet

Forskning visar att förebyggande insatser, såsom information, råd och stöd, kan förhindra ohälsa hos barn till sjuka föräldrar.

Det är därför viktigt att få kännedom om patientens familjesituation, för att kunna initiera insatserna så tidigt som möjligt.

Ett övergripande mål i Hälso- och Sjukvårdslagen (SFS 2017:30) är att barn och deras behov alltid ska uppmärksammas i de situationer där de riskerar att fara illa när vuxenvärlden sviktar av olika skäl.

Källor: [6]

Skicka med lättillgänglig information om diagnosen och informera om att patientriktad information finns på 1177 Vårdguiden

Eftersom dolda kognitiva besvär kan försvåra dialogen med närstående är det viktigt att skicka med lättillgänglig information om tillståndet och tips på relevanta webbsidor såsom 1177 vårdguiden.

Källor: [2, 7]

Åtgärder

Rehabkoordinering och plan för återgång i arbete, via rehabiliteringskoordinator eller vårdsamordnare

Rehabkoordinator bör kontaktas i ett tidigt skede vid risk för långvarig sjukskrivning.

Rehabkoordinatorn utreder arbets- och livssituation och stöttar patienten utifrån önskemål och förutsättningar, samordnar insatser och samverkar inom vårdenheten och övriga verksamheter i hälso- och sjukvården samt koordinerar vid behov samverkan med arbetsgivaren, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten.

Syftet med samordningen är en tydlig sjukskrivnings-och rehabiliteringsplan för återgång i arbete. Planen inkluderar planerade åtgärder, uppföljning, tidsplan, vem som ansvarar för vad och hur återgång i arbete skall ske.

Utförs med hjälp av: Rehabkoordinator eller vårdsamordnare.

Källor: [8, 9, 2]

Arbetsanpassning, via arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Arbetsgivaren ska utreda vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren kan utföra trots sin nedsatta arbetsförmåga samt vad arbetsgivaren kan göra – inom ramen för vad verksamheten tillåter – för att underlätta rehabilitering och återgång i arbete.

Arbetsanpassning innebär att arbetsförhållandena anpassas till individens särskilda förutsättningar, inom ramen för individens anställning.

Förutom översyn av den fysiska arbetsmiljön genom ergonomisk arbetsplatsbedömning kan förändringar också behöva göras i arbetsorganisationen, det kan handla om arbetsfördelning, arbetsuppgifter, arbetstider, arbetsmetoder samt psykologiska och sociala förhållanden på arbetsplatsen.

Om arbetsanpassning rekommenderas är det viktigt att arbetsgivaren tydligt informeras om vilka funktionsnedsättningar som påverkar arbetsförmågan.

Om det inte går att anpassa arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt bör byte av arbete eller arbetsplats övervägas. Arbetsanpassning utförs, lämpligen till följd av en ergonomisk arbetsplatsbedömning. Hanteras i överenstämmelse med arbetsrättslig reglering.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård.

Källor: [10, 11]

Uppgiftsspecifik funktionsträning, via primärvård eller specialistmottagning

Beroende på vilka funktionsnedsättningar och behov patienten har finns olika behandlingar att tillgå. Oftast arbetar man i team med fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped och kurator eller psykolog kring patienten, och behandling sker både individuellt och/eller i grupp.

Det kan t ex vara ADL-träning, specifik träning av hand-armfunktion, gångträning, konditions-och styrketräning, talträning och minnesträning.

Utförs med hjälp av: Fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped, kurator eller psykolog i primärvård eller specialistmottagning.

Källor: [12, 2]

Samtalsstöd, via primärvård eller specialistmottagning

Samtalsstöd bör finnas genom hela vårdkedjan och vara riktat mot känslomässiga och psykiska reaktioner i samband med insjuknandet.

Det är inte ovanligt att efter en stroke drabbas av t ex depression, ångest och ökad känslosamhet.

Behandling sker både individuellt och/ eller i grupp.

Utförs med hjälp av: Kurator, psykolog eller psykoterapeut i primärvård eller specialistmottagning.

Källor: [13]

Bedömning och utredning av körförmåga, via läkare med stöd av arbetsterapeut eller neuropsykolog och trafiklärare

Stroke medför vanligen nedsättning av den motoriska och sensoriska funktionen vilket kan påverka bilkörning. Körförmågan måste därför utredas genom att testa de kognitiva funktioner som behövs för att vara lämplig som förare.

Det är läkaren som gör bedömningen av lämplighet att köra bil, utifrån Trafikverkets medicinska krav för bilkörning (TSFS 2013:2) eller någon modell, t.ex. Michons modell eller Goals of Driver Education (GDE).

I utredningen tas stöd av arbetsterapeut eller neuropsykolog och trafiklärare för bedömning av körförmågan.

Utförs med hjälp av: Läkare, arbetsterapeut eller neuropsykolog och trafiklärare på en körskola eller motsvarande.

Källor: [14, 2, 15]

Arbetsträning, via Försäkringskassan och arbetsgivare

Arbetsträning ska bara användas när den bedöms leda till att patienten blir arbetsför och kan återgå i arbete. Normalt pågår en arbetsträning i tre månader, och patienten förväntas efter detta kunna återgå i heltidsarbete.

Arbetsträning innebär att patienten kommer till arbetsplatsen utan krav på prestation. Patienten tränar på vissa arbetsuppgifter för att få tillbaka sin arbetsförmåga. Arbetsträning ska inte ersätta den tid det normalt tar att lära sig ett nytt arbete.

Om du tror att arbetsträning kan hjälpa en patient att komma tillbaka till arbetet, kontaktar du Försäkringskassan.

Om Försäkringskassan bedömer att det är lämpligt med arbetsträning tas en plan fram tillsammans med läkare, patienten och hens arbetsgivare eller Arbetsförmedlingen.

Utförs med hjälp av: Försäkringskassan och arbetsgivare eller Arbetsförmedlingen.

Källor: [16]

Källor

Statistik

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!