Obs! Informationen på denna webbplats är under omarbetning samt revision och kommer att uppdateras inom kort


4 juni 2018

F43.8A Utmattningssyndrom

Råd och åtgärder vid arbetsinriktad rehabilitering. "Tänk på att..." inleder råden till läkaren under samtalet med patienten. Åtgärderna kan skrivas in i intyget som medskick till de ansvariga aktörerna att agera på.

Tänk på att

Stimulera återhämtningssystemet med vila och träning

Utmattningssyndrom är ofta ett resultat av dålig återhämtning i kombination med psykosocial belastning. Typiskt är ett tillstånd av kontinuerligt hög anspänning som tröttar ut kroppens reaktionssystem och förmåga att hantera plötsliga stresspåslag. Detta leder ofta till såväl fysiska åkommor som psykiska, till exempel en sämre förmåga att ta kritik och hantera konflikter samt ångestkänslor. Många utvecklar till följd av detta ett ansträngt förhållande till sin omgivning och sömnstörningar vilket förvärrar symptomen. Uttalad sömnstörning bör behandlas tidigt exempelvis genom sömnskola i grupp med kognitiv inriktning. Vila, men även på sikt lämplig träning bör uppmuntras.

Under träning stiger adrenalinnivån för att ge kortvarig energi åt musklerna, men sjunker sedan temporärt långt under den initiala nivån. vilket gör att kroppens normala reaktionssystem återhämtar sig. Andra hormonpåslag stimulerar också återhämtningen. Det gäller till exempel oxytocin, endorfiner och tillväxthormon. Värme, massage och olika kroppsbehandlingar kan också lindra och hjälpa eftersom även dessa behandlingar stimulerar oxytocin.

Diskutera potentiella arbetsrelaterade och/eller socialt belastande stressfaktorer och hur patienten kan bli avlastad dessa

Patienten bör initialt avlastas från socialt belastande stressfaktorer som exempelvis sysslor i hemmet och sociala krav på att delta vid sammankomster så att tid för återhämtning frigörs. För att förebygga framtida återfall bör patient och arbetsgivare identifiera arbetsrelaterade stressfaktorer som bör undvikas, exempelvis små möjligheter att påverka i kombination med alltför höga krav, en arbetssituation där belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen eller bristande medmänskligt stöd. I dialogen med arbetsgivaren kan en stödjande person behövas eftersom det ofta finns stigma och ångest kopplat till psykiska funktionsnedsättningar och det är vanligt att personer undviker att prata med sin arbetsgivare om hur de verkligen mår. Den stödjande personen kan vara exempelvis en beteendevetare, en rehabkoordinator, en psykolog eller annan lämplig person beroende på omständigheterna.

Informera om egenbehandling, exempelvis mindfulnessövningar via 1177 Vårdguiden

Rehabiliteringen vid utmattningssyndrom innefattar livsstilsförändring, stresshantering och gradvis återgång i normaliserad livsföring. Patientens medverkan och egna åtgärder är en viktig del av rehabiliteringen, och det är därför viktigt att tänkbara egenbehandlingar presenteras och diskuteras. Det finns många tänkbara behandlingar och vad som passar bäst beror bland annat på varför patienten är stressad och hur denne är som person. Patienten bör uppmuntras att se över (eller reflektera över) sin livssituation i stort för att identifiera och minska den stress som kan bli långvarig och hitta en balans mellan arbete och fritid.

Egenbehandlingar som avslappnings- eller mindfulnessövningar kan också sänka stressen. Mindfulness, att vara medvetet närvarande, är ett förhållningssätt som handlar om att leva i en större medvetenhet om sig själv och det som finns just nu. Mindfulness tränas genom olika tekniker, t.ex. sittande, stående och gående meditation där uppmärksamheten på den egna andningen är central. En annan teknik som används är kroppsskanning där den egna kroppen är i centrum för uppmärksamheten. En del upplever att mindfulness minskar stress, ångest och nedstämdhet, samt att det kan vara en hjälp för att hantera smärta och sömnproblem. Även om mindfulness är en typ av egenbehandling kan det vid starka negativa känslor behövas guidning för att patienten ska kunna fortsätta behandlingarna.

Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor drabbas av utmattningssyndrom i lika hög grad

I de fall stressreaktionen utlösts av svårlösta konflikter på arbetsplatsen kan det bli mer fördelaktigt att rehabilitera till en annan typ av arbetsuppgifter eller ett annat yrke

Patientriktad information om diagnosen och behandlingsmöjligheter finns via 1177 Vårdguiden

Eventuellt förmedla kontakt med andra i samma situation

Uppmuntra till fortsatt sysselsättning och, om aktuellt, kontakt med arbetsgivare och arbetskamrater

Beakta barns behov av information, råd och stöd, enligt barnperspektivet

Åtgärder

Rehabsamordning och plan för återgång i arbete, i samverkan med närstående, vårdgivare, arbetsgivare och Försäkringskassan

Studier tyder på att tidig kontakt med arbetsgivaren och Försäkringskassan är gynnsam för patientens återgång i arbete. Samverkan mellan dessa och andra stödjande aktörer bör koordineras och vid risk för långvarig sjukskrivning bör därför rehabkoordinator (eller motsvarande) kontaktas i ett tidigt skede. Förutom att koordinera aktörerna och deras åtgärder utreder rehabkoordinatorn arbets- och livssituation för att identifiera stressorsakerna – det kan gälla både privata orsaker (relationskonflikter, vård av barn eller närstående) och arbetsrelaterade orsaker (krav, bristande kontroll, arbetsmiljö, orättvisor och kränkande särbehandling). Ett viktigt resultat av rehabsamordningen är en s.k. plan för återgång i arbete som ska innehålla planerade åtgärder, tidsplan, ansvariga och finansiering.

Utförs med hjälp av: Rehabkoordinator eller motsvarande

Arbetsanpassning, arbetsplatsbesök och arbetsträning, via arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Det är lämpligt att gradvis återgå i arbete efter utmattningssyndrom; att direkt gå från heltidssjukskrivning till heltidsarbete ger en risk för bakslag. När patienten har återhämtat sig tillräckligt är det viktigt att uppmuntra till bibehållen kontakt med arbetsgivare och arbetskamrater. Studier tyder på att en fortsatt kontakt med arbetsplatsen är gynnsam; det kan till exempel handla om möjligheten för patienten att vistas på arbetsplatsen vid regelbundna arbetsplatsbesök, eller om en successiv återgång genom utbildning och arbetsträning.

Arbetsträning syftar till att patienten ska återfå sin arbetsförmåga genom att träna på sina ordinarie arbetsuppgifter utan produktionskrav. Arbetssituationen kan också anpassas så att förutsättningar för tidigare återgång i arbete skapas; välavgränsade och för personen väldefinierade arbetsuppgifter utan krav på många sociala kontakter är ofta att föredra. I de fall stressreaktioner utlösts av svårlösta konflikter rekommenderas konflikthantering.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård. Rehabkoordinatorn kan samordna dialogen med hälso- och sjukvården.

Multimodal rehabilitering, via vårdgivare eller företagshälsovård alt. annan specialistmottagning

Vid så kallad multimodal rehabilitering samarbetar vårdpersonal från flera yrkesgrupper i team med patienten i syfte att utreda faktorer som vidmakthåller tillståndet för att därefter ta fram gemensamma mål för rehabiliteringen. Multimodal rehabilitering innefattar medicinska, psykologiska, pedagogiska och fysiska åtgärder under olika faser av utmattningssyndromets utläkning.

Utmattningssyndrom kan delas in i tre faser. Det viktiga i den akuta fasen, då insjuknandet ofta är dramatiskt och beskrivs med uttrycket ’gå in i väggen’, är grundläggande mänskligt omhändertagande med mycket stöd. Den akuta fasen avklingar vanligen inom några veckor för att ersättas av återhämtningsfaser, som kan pågå i många år med kvardröjande symptom och uttalad stressintolerans.

I den andra fasen, då det handlar om att komma i balans, rekommenderas fysisk träning samt fysioterapi och avslappningsövningar. Även akupunktur, qi gong eller meditation kan vara till hjälp. Vissa patienter kan behöva psykoterapeutiskt stöd, exempelvis gruppdiskussioner kring stressproblematik.

Tredje fasen fokuserar på att komma tillbaka till familje- eller arbetslivet. I denna fas krävs stöd till stresshantering samt praktisk hjälp från socioterapeuter, kuratorer eller arbetsgivaren för att åstadkomma gynnsamma förutsättningar. Enligt några studier tycks kognitiva beteendetekniker, exempelvis basal kroppskännedom, fungera väl i fas tre.

Utförs med hjälp av: Vårdgivare eller företagshälsovård alt. annan specialistmottagning

FaR med 30–45 min konditions- och styrketräning 2–3 ggr/vecka

Utförs med hjälp av: Fysioterapeut

Basal kroppskännedom, för träning av avslappning och andning, via fysioterapeut

Utförs med hjälp av: Fysioterapeut

Psykoedukation om stressmekanismer för normalisering, avdramatisering och bättre hantering

Utförs med hjälp av: Vårdgivare eller företagshälsovård alt. annan specialistmottagning

Psykoterapi och/eller psykosocial behandling för att understödja livsstilsförändringar och stresshantering 

Utförs med hjälp av: Vårdgivare eller företagshälsovård alt. annan specialistmottagning

Psykoterapi i grupp, via specialistmottagning

Utförs med hjälp av: Vårdgivare eller företagshälsovård alt. annan specialistmottagning

Källor

Statistik

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!