Publicerad 20 december 2022

F43.8A Utmattningssyndrom, råd och åtgärder

Råd och åtgärder vid arbetslivsinriktad rehabilitering.

Råden inleds med ”tänk på att” och är avsedda att påminna läkaren om faktorer som är viktiga samt utgör ett stöd i samtalet med patienten.

Åtgärderna kan med fördel skrivas in i intyget som medskick till andra aktörer, till exempel rehabiliteringskoordinator eller arbetsgivare, så att åtgärderna kan komma igång så snart som möjligt.

Tänk på att

Grundlig utredning av patientens hälsa är viktigt för att ställa diagnos, bedöma svårighetsgrad och ge adekvat behandling

Det är viktigt att ställa frågor om vad patienten tror är orsak till besvären, hur sömnen fungerar, hur hemsituationen och arbetssituationen ser ut och hur länge patienten haft problem.

Genom att kartlägga detta noggrant säkerställs att patienten får adekvata behandlingsinsatser.

Den somatiska utredningen ska utesluta andra sjukdomar som orsak till besvären och identifiera sjukdomar som kan utgöra hinder för en kommande rehabilitering.

Behandlingen skall baseras på individens symtom, behov och i vilken fas patienten befinner sig.

Källor: [1, 2]

Diskutera potentiella arbetsrelaterade och/eller socialt belastande stressfaktorer och hur patienten kan bli avlastad dessa

Den vanligaste orsaken till utmattningssyndrom är en kombination av stressfaktorer på arbetet och privat samt brist på återhämtning.

Genom en kartläggning av stressfaktorerna är det lättare att diskutera och hitta lösningar för avlastning och hitta en balans mellan arbete och fritid.

Källor: [1, 3, 4, 5]

Vila och återhämtning är av stor vikt i den akuta fasen

Beroende på tillståndets svårighetsgrad kan den akuta fasen ta olika lång tid. Det är viktigt med regelbunden kontakt och uppföljning för bedömning om och när det är aktuellt att starta upp åtgärder för normalisering av livsföring och gradvis återgång i arbete.

Källor: [1]

Patientens egen medverkan gällande livsstilsförändring och stresshantering är en viktig del i rehabiliteringen och första steget till förbättring

Rehabiliteringen vid utmattningssyndrom innefattar livsstilsförändring, stresshantering och gradvis återgång i normaliserad livsföring.

Initialt bör samtal rörande egenvård inkludera information om betydelsen av regelbunden sömn, regelbundna matvanor, fysisk aktivitet och stresshantering i vardagen.

Patienten bör uppmuntras att se över sin livssituation i stort för att identifiera vad som saknas för att normalisera sin situation och hitta balans i tillvaron.

Källor: [6, 2, 7]

Sjukskrivning bör avpassas individuellt och relateras till situationen på patientens arbetsplats

Bedömning av arbetsförmågan bör alltid ske individuellt och utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning.

Om arbetssituationen är gynnsam är det sannolikt bättre att patienten håller kontinuerlig kontakt med arbetsplatsen, t ex genom deltidssjukskrivning eller regelbundna besök på arbetsplatsen.

Arbetsgivaren bör kontaktas tidigt, för att diskutera möjligheter till anpassningar och avlastning på arbetet.

När tillståndet är mycket starkt kopplat till händelser (t ex svårlösta konflikter) eller arbetssituationen i sig, bör man tidigt överväga att rehabilitera till annan arbetsplats eller annat yrke. Byte av yrke och/eller arbetsgivare hanteras i överenstämmelse med arbetsrättslig reglering.

Vid återgång i arbete efter heltidssjukskrivning rekommenderas deltidssjukskrivning och tydlig rehabiliteringsplan för återgång i arbete.

Källor: [4]

Beakta barns behov av information, råd och stöd, enligt barnperspektivet

Forskning visar att förebyggande insatser, såsom information, råd och stöd, kan förhindra ohälsa hos barn till sjuka föräldrar. Det är därför viktigt att få kännedom om patientens familjesituation, för att kunna initiera insatserna så tidigt som möjligt. Ett övergripande mål i Hälso- och Sjukvårdslagen (SFS 2017:30) är att barn och deras behov alltid ska uppmärksammas i de situationer där de riskerar att fara illa när vuxenvärlden sviktar av olika skäl.

Källor: [8]

Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor drabbas av utmattningssyndrom i lika hög grad

Det är väl känt att det ofta är somatisk inriktning på mäns diagnoser och psykosomatisk inriktning på kvinnors diagnoser.

Det är därför viktigt att ställa samma frågor till patienten oavsett kön. Annars är det stor risk att vi missar mäns depressioner och psykiska symtom och medikaliserar kvinnor.

Källor: [9, 10]

Informera om att patientriktad information om diagnosen och behandlingsmöjligheter finns på 1177 Vårdguiden

Det är bra att informera patienten om att det finns skriftlig information om tillståndet och hänvisa till relevanta webbsidor, till exempel 1177 Vårdguiden. Där finns också information till närstående.

Källor: [12]

Åtgärder

Rehabkoordinering och plan för återgång i arbete, via rehabiliteringskoordinator eller vårdsamordnare

Rehabkoordinator bör kontaktas i ett tidigt skede vid risk för långvarig sjukskrivning.

Rehabkoordinatorn utreder arbets- och livssituation och stöttar patienten utifrån önskemål och förutsättningar, samordnar insatser och samverkar inom vårdenheten och övriga verksamheter i hälso- och sjukvården samt koordinerar vid behov samverkan med arbetsgivaren, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten.

Syftet med samordningen är en tydlig sjukskrivnings-och rehabiliteringsplan för återgång i arbete. Planen inkluderar planerade åtgärder, uppföljning, tidsplan, vem som ansvarar för vad och hur återgång i arbete skall ske.

Utförs med hjälp av: Rehabkoordinator eller vårdsamordnare.

Källor: [12]

Arbetsanpassning, via arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Arbetsgivaren ska utreda vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren kan utföra trots sin nedsatta arbetsförmåga samt vad arbetsgivaren kan göra – inom ramen för vad verksamheten tillåter – för att underlätta rehabilitering och återgång i arbete.

Arbetsanpassning innebär att arbetsförhållandena anpassas till individens särskilda förutsättningar, inom ramen för individens anställning.

Arbetsanpassningen bör ske i dialog mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Välavgränsade och för personen väldefinierade arbetsuppgifter utan krav på många sociala kontakter är ofta att föredra vid arbetsåtergång.

Om arbetsanpassning rekommenderas är det viktigt att arbetsgivaren tydligt informeras om vilka funktionsnedsättningar som påverkar arbetsförmågan.

Om det inte går att anpassa arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt och arbetstagaren trots anpassningar inte klarar att utföra sitt arbete bör byte av arbete eller arbetsplats övervägas.

Likaså i fall där tillståndet är utlöst av svårlösta konflikter eller arbetssituationen i sig. Byte av arbetsgivare hanteras i överenstämmelse med arbetsrättslig reglering.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård.

Källor: [13, 14, 4, 5, 3]

Psykosocial behandling eller psykoterapi, via primärvård, företagshälsovård eller specialistmottagning

Många patienter behöver hjälp att förändra sin livssituation och sina beteenden. Det finns både sömnskolor och olika typer av stresshanteringskurser. Ofta fungerar det bra med behandling i grupp, men ibland kan även individuellt stöd behövas.

Psykoterapeuten bedömer vilken typ av behandling som är lämplig i samråd med patienten.

Utförs med hjälp av: Psykolog eller psykoterapeut i primärvård, företagshälsovård alt. specialistmottagning.

Källor: [2, 15]

Avslappningsträning, via fysioterapeut

Hos fysioterapeuten kan patienten få råd och instruktioner om olika avspänningstekniker för avslappning.

Behandlingen kan vara både individuell och/eller i grupp.

Utförs med hjälp av: Fysioterapeut.

Källor: [5]

FaR, Fysisk aktivitet på recept, via FaR-förskrivare, (all legitimerad HoS-personal)

FaR kan ordineras till patienter i både öppen- och slutenvård, som bedöms klara av att utföra aktiviteten utanför sjukvårdens regi.

Patienten får genom FaR hjälp av en handledare att prova sig fram till vilka fysiska aktiviteter som passar (konditions- eller styrketräning) och sedan ett individuellt träningsprogram.

Fysisk aktivitet har väldokumenterad effekt på psykiskt välbefinnande, bemästring(coping), minne, koncentration och stressfysiologiska system.

Främst förordas konditionsträning med måttlig till hög intensitet, motsvarande en rask promenad 2–3 gånger per vecka. Utöver detta kan styrketräning, vara ett komplement.

Utförs med hjälp av: FaR-förskrivare, FaR-ledare.

Källor: [1, 16, 15]

Multimodal rehabilitering, via stressmottagning eller rehabiliteringsmedicinsk klinik

Vid uttalat utmattningssyndrom där tidigare åtgärder inte givit någon förbättring bör patienten remitteras till multimodal rehabilitering.

Multimodal rehabilitering är en rehabiliteringsmetod som har utvecklats för att behandla patienter med förhållandevis stora komplexa rehabiliteringsbehov.

Metoden innebär att vårdpersonal från flera yrkesgrupper samarbetar med patienten i team och med ett kompletterande angreppssätt tar fram en rehabiliteringsplan. Planen kan innebära såväl fysisk aktivitet som anpassningar i arbetsmiljön liksom avspänning och annan smärthantering.

Källor: [1, 6, 2, 18, 15, 5]

Arbetsträning, via Försäkringskassan och arbetsgivare

Arbetsträning syftar till att patienten ska återfå sin arbetsförmåga genom att träna på sina ordinarie arbetsuppgifter alternativt annat arbete utan produktionskrav. Arbetsträning ska bara användas när det bedöms leda till att patienten blir arbetsför och kan återgå i arbete. Normalt pågår arbetsträning i tre månader och patienten förväntas därefter kunna återgå i heltidsarbete.

Utförs med hjälp av: Försäkringskassan och arbetsgivare.

Källor: [19]

Källor

Statistik

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.