25 juni 2019

F43.0 Akut stressreaktion

Råd och åtgärder vid arbetslivsinriktad rehabilitering.

Råden inleds med ”tänk på att” och är avsedda att påminna läkaren om faktorer som är viktiga samt utgör ett stöd i samtalet med patienten.

Åtgärderna kan med fördel skrivas in i intyget som medskick till andra aktörer, till exempel rehabiliteringskoordinator eller arbetsgivare, så att åtgärderna kan komma igång så snart som möjligt.

Tänk på att

Grundlig utredning av patientens hälsa är viktigt för att ställa diagnos, bedöma svårighetsgrad och ge adekvat behandling

Ställ frågor om vad patienten tror är orsak till besvären, hur sömnen fungerar, hur hemsituationen och arbetssituationen ser ut och hur länge patienten haft problem. Genom att kartlägga detta noggrant säkerställs att patienten får adekvata behandlingsinsatser.

Tidigare psykiatrisk sjukdom, ex depression ökar risken för långdraget förlopp då patienten har en ökad sårbarhet.

Källor: [1, 2]

Diagnosen Akut stressreaktion ska inte användas mer än 4 veckor efter ett trauma, och har en betydande självläkningspotential

Akut stressreaktion är en övergående reaktion på en traumatisk händelse, hos en person som inte visar tecken på annan psykisk sjukdom.

Hos en majoritet av dem som drabbas går symtomen över eller mildras inom en 4-veckorsperiod.

Källor: [3, 4]

Försök att undvika sjukskrivning

Att undvika sjukskrivning kan förhindra att stigmatisera det som utlöst reaktionen. Om det inte är möjligt att undvika sjukskrivning helt, välj om möjligt deltidssjukskrivning.

Om stressreaktionen utlösts av konflikter på arbetsplatsen bör konflikthantering initieras så snart som möjligt. Konflikthantering initieras i första hand av patienten, ofta med stöd av facket eller företagshälsovård.

Ibland kan heltidssjukskrivning vara nödvändigt initialt under uppstart av konflikthanteringsprocess hos arbetsgivaren.

Källor: [2, 3, 5]

Utreda behov av samtalsstöd

Vid medelsvår/svår akut stressreaktion kan en kortare (6–10 ggr) psykoterapeutisk intervention vara indicerad.

Källor: [3, 4]

Åtgärder

Arbetsanpassning, via arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Arbetsgivaren ska utreda vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren kan utföra trots sin nedsatta arbetsförmåga samt vad arbetsgivaren kan göra – inom ramen för vad verksamheten tillåter – för att underlätta rehabilitering och återgång i arbete.

Arbetsanpassning innebär att arbetsförhållandena anpassas till individens särskilda förutsättningar, inom ramen för individens anställning.

Arbetsanpassningen bör ske i dialog mellan arbetsgivaren och arbetstagaren och kan till exempel vara att arbetsuppgifter tillfälligt omfördelas.

Akut stressreaktion kan leda till svårigheter att fokusera och lösa problem. Patienten kan även ha svårighet att genomföra arbetsuppgifter under stress. Om arbetsanpassning rekommenderas är det viktigt att arbetsgivaren tydligt informeras om vilka funktionsnedsättningar som påverkar arbetsförmågan.

Om stressreaktionen utlösts av konflikter på arbetsplatsen bör konflikthantering initieras så snart som möjligt. Konflikthantering initieras i första hand av patienten, ofta med stöd av facket eller företagshälsovård.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård.

Källor: [6, 7, 8, 2]

Samtalsstöd, via primärvård eller företagshälsovård

För vissa patienter kan samtalsstöd behövas för stöd i att normalisera livsföringen, alltifrån att komma tillbaka till regelbundna rutiner avseende sömn, kost och fysisk aktivitet, till att få bearbeta det trauma som utlöst stressreaktionen.

Utförs med hjälp av: Kurator eller annan psykosocial resurs i primärvård eller företagshälsovård.

Källor: [2, 9, 3]

FaR, Fysisk aktivitet på recept, via FaR-förskrivare, (all legitimerad HoS-personal)

FaR kan ordineras till patienter i både öppen-och slutenvård, som bedöms klara av att utföra aktiviteten utanför sjukvårdens regi.

Patienten får, genom FaR hjälp av en handledare att prova sig fram till vilka fysiska aktiviteter som passar (konditions- eller styrketräning) och sedan ett individuellt träningsprogram.

Fysisk aktivitet har väldokumenterad effekt på psykiskt välbefinnande, bemästring (coping), minne, koncentration och stressfysiologiska system. Främst förordas konditionsträning med måttlig till hög intensitet, motsvarande en rask promenad 2–3 gånger per vecka. Utöver detta kan styrketräning, vara ett komplement.

Utförs med hjälp av: FaR-förskrivare, FaR-ledare.

Källor: [10, 9, 8]

Källor

Statistik

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!