S52 Fraktur på underarm

Råd och åtgärder vid arbetsinriktad rehabilitering. "Tänk på att..." inleder råden till läkaren under samtalet med patienten. Åtgärderna kan skrivas in i intyget som medskick till de ansvariga aktörerna att agera på.

Isolerade underarmsfrakturer kan vara parerskador och tecken på våld i nära relation, vilket ska utredas

Såväl direkt som indirekt våld orsakar underarmsfrakturer, men särskild uppmärksamhet bör ägnas isolerade underarmsfrakturer eftersom dessa kan vara parerskador, dvs. skador som uppstår när man värjer sig mot ett slag eller ramlar och tar emot sig. Frågor om våld i nära relation bör därför ställas och vid behov utredas närmare. Det finns ett samband mellan våld och sjukskrivningar, och genom sjukskrivning blir personen ännu mer isolerad och utsatt. Kvinnor kommer inte själva till hälso- och sjukvården och säger att de är utsatta för våld i sin relation, utan någon måste ställa frågan rätt ut. Våldet bör beskrivas så objektivt och tydligt som möjligt, även om patienten inte tänker göra en anmälan i nuläget.

Alkoholkonsumtion försvårar läkningen

Det har konstaterats att hög alkoholkonsumtion ökar risken för benskörhetsfraktur. Många frakturer är också alkoholrelaterade – de uppstår efter t.ex. trafikolyckor, fall eller våld. Men stora mängder alkohol har även visat sig försvåra läkningsprocessen för frakturer. Försök på möss har visat att alkohol förhindrar läkningen på flera sätt, främst genom en sämre nybildning av ben, men också för att den benvävnad som bildades var mindre hård.

Utreda hur rörelseinskränkningen begränsar patientens förmåga att arbeta och vad patienten kan utföra även under pågående gipsbehandling

Det är viktigt att utreda på vilka sätt en eventuell rörelseinskränkning begränsar patientens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter liksom hur dessa kan förändras. Efter gipsning upplever de flesta lätta smärtor under de första dagarna. Lite smärta är alltså normalt, men kraftiga smärtor och "smärtstötar" är som regel ett budskap från kroppen att belastningen på brottstället är för hög. Efter en underarmsfraktur svullnar handen lätt. Svullnaden kan bidra till ökad stelhet och smärta men högläge och aktiva rörelser kan förhindra svullnad och stelhet.

Under pågående gipsbehandling är det lämpligt att utföra kraftiga pumprörelser och att använda handen i lättare aktiviteter som t.ex. påklädning och vid måltider. Dock bör inte tunga saker bäras i den skadade handen under gipstiden. I ett tidigt skede ska arbetstagaren själv ges möjlighet att föreslå ergonomiska och organisatoriska lösningar. Det kan till exempel handla om ergonomiska hjälpmedel alternativt omfördelning av arbetsuppgifter.

Heltidssjukskrivning kan försämra tillståndet, särskilt om problemet är kopplat till påfrestningar i privatlivet

Instruera om vikten av handen i högläge och omedelbar rörlighetsträning för cirkulation

Längd på sjukskrivning beror på om fraktur är belägen på dominant eller icke-dominant sida

Arbetsanpassning med omfördelning av arbetsuppgifter eller omplacering, via arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Läkningen av frakturen tar inte mer än 4–6 veckor och därefter tål handleden rörelseträning och lättare belastning. Vid enklare frakturer är arbetsförmågan ofta inte nedsatt någon längre tid  och lättare kontorsjobb kan klaras av även när patienten har gips. Riktigt tung belastning är dock olämplig de första 10–12 veckorna efter frakturtillfället. I form av viss stelhet/nedsättning av rörelseomfånget, men ibland också bestående smärtbesvär. Flertalet, om de inte har väldigt tunga manuella arbeten, kan dock återgå i arbete.

Arbetsanpassning kan innebära att individen har samma arbetsuppgifter som tidigare, men får stöd t.ex. genom arbetsmetodsanpassning eller tillhandahållande av arbetshjälpmedel. Vid frakturer på underarmen kan det bli aktuellt med ergonomiska förbättringsåtgärder, arbetsuppgifter som bättre anpassats till individens särskilda förutsättningar eller, om så skulle krävas, omplacering. Om det inte går att anpassa arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt bör byte av arbete eller arbetsplats övervägas. Arbetsanpassning utförs i dialog med arbetsgivaren och företagshälsovården.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård

Efter adekvat frakturbehandling: fysioterapi eller arbetsterapi för mobilisering genom rörlighetsträning och ödemprofylax

En tidig adekvat behandling är viktig för läkning av frakturer, och beroende på frakturens art kan adekvat behandling vara enbart gipsning eller operation. Efter sådan behandling kan handla om t.ex. obelastad aktiv rörelseträning av lederna och lämplig belastning vid aktivitet. Arbetsterapeut eller fysioterapeut bör kontaktas för träningsprogram med fortsatt rörlighetsträning och ödemprofylax och rådgivning om aktiviteter som kan avlasta frakturområdet, t.ex. att lyfta och bära med föremål nära kroppen, att gå nära vid öppning av tunga dörrar, att använda båda händerna för att hantera pärmar, vattenkanna etc. Det kan också vara aktuellt med hjälpmedel vid behov.

Utförs med hjälp av: Fysioterapeut eller arbetsterapeut

Osteoporosutredning eller kostrådgivning, via dietist eller utbildad sjukvårdspersonal

Osteoporos (benskörhet) leder till nedsatt hållfasthet och därmed ökad risk för fraktur. Osteoporosrelaterade frakturer har ökat de senaste decennierna, särskilt i takt med att befolkningen åldras, och det är därför viktigt att förebygga osteoporos och göra osteoporosutredningar. I dessa utredningar kan t.ex. risken för framtida frakturer kvantifieras och sekundära former av osteoporos kan diagnostiseras. Även om det i Sverige inte är rekommenderat att utreda för osteoporos som en del av allmän hälsoundersökning eller att genomföra screeningprogram, kan det för patienter med många riskfaktorer vara aktuellt med undersökningar. Lågenergifrakturer, dvs. frakturer efter små fall eller stötar, kan ge misstanke om osteoporos.

Flera olika undersökningar kan göras, särskilt bentäthetsmätningar då tätheten av benmineraler (särskilt kalcium) mäts i skelettet. Olika röntgentekniker används, och den vanligaste metoden är DXA (dual-energy x-ray absorptiometry). DXA kan säkrast fastställa om det föreligger benskörhet eller inte. Bentäthetsmätningar är viktiga för att bedöma sannolikheten för senare frakturer. För att ta ställning till om bentäthetsmätning ska utföras bör frakturrisken beräknas enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Att få diagnosen osteoporos utan adekvat uppföljning kan dock skapa ökad oro, och tilltagande rädslor som kan öka risken för nya fall och frakturer.

Flera livsstilsfaktorer har betydelse för frakturrisk. Regelbunden motion, rökfrihet och hälsosam kost är angelägna livsstilsfaktorer. Bland praktiska frakturpreventiva åtgärder finns kost med rekommenderat intag av kalcium och vitamin D. För bästa resultat bör viktreducering initieras så tidigt som möjligt, men överdriven bantning bör undvikas.

Utförs med hjälp av: Vårdgivare eller kostrådgivare.